Solidaritetshuset

Tegelviksgatan 40

116 41 Stockholm

Tel 08-640 90 65

info@solidaritetshuset.se

www.solidaritetshuset.se

HEM

FÖRENINGAR

VÄRLDSBIBLIOTEKET

SKOLINGÅNG

KALENDARIUM

Sök i katalogen Nyinköpt - ett urval Världslitteratur Världsmusik Tidskrifter Fråga världsbiblioteket En dikt Digital solidaritet E-resurser Klimatfrågan

Tidigare dikter

	Tidigare dikter Josés bok Angola 1997 José hittade det. Det såg ut som en fågel som fastnat i lövverket, en pappersfågel som han vecklade ut på marken. Men det var bara ett blad ur en gammal sagobok. Vi kunde inte läsa orden, men bilden var ett skepp bland höga vågor, med stora segel som buktade sig i stormen. Genom bilden kunde vi höra skrik från män som kämpade mot de starka strömmarna; vi kände lukten av våt vind som piskade mot ansikten; vi hörde måsar skrika, för land och klippor låg nära. José fångade det. Det var ett blad ur en bok som vinden fört med sig. Vi satt i en ring under torra grenar, och han sa att vi skulle vänta, att vinden kanske skulle ge oss fler sidor, ge oss hela boken. Så vi väntade, dag och natt. Men det var bara detta enda blad som nådde oss, ett utrivet blad med en berättelse om modiga män som seglade sitt skepp av trä runt Afrikas spets. En dikt av Patricia Schonstein.Pinnock Ur boken Okänt barn och andra dikter Bokförlaget Tranan 2006 Lotusar med tusen blad Så länge vatten rinner i jordens ådror och jorden rör sig kring solen rusar moln över himlen Livet regnar på jorden, i rymden Överallt flyter livets vatten Ögon ser hur livets groddar springer fram för att buga åt morgonen Störtfloder får tårar att rinna Men när vattnen kommer till ro blommar lotusar med tusen blad AJ En dikt av Trilochan (Indien) översatt från Hindi Ur boken Innan Ganges flyter in i natten Bokförlaget Tranan och Indiska biblioteket. 2009 Anteckning Julieta: Jag kom vid femtiden och väntade på dig ungefär en timma. ¨ Om du inte finner mig är det för att jag saknade dig och gav mig ut för att söka efter dig. En dikt av José Mendoza (Nicaragua) Ur boken Den besjälade kulan Stridbar kärlekspoesi från Nicaragua och El salvador en antologi sammanställd av Victor Rojas Simon Editor2001 LANDSKAP ÖVERGÅR I SPRÅK Min morfar var den förste att bygga sitt hus på denna våtmark, där grodornas lockrop mätte ut kvällen. Detta var vildmarken runt vilken min morfar gjorde ett staket, min mormor en trädgård. Allting från köket hamnade i komposten utom citroner och apelsiner, jorden var redan för sur för att rosor skulle växa. Nu är ljuden borta och landskapet övergår i språk. En cementkanal leder floden. Bara skolan bär namnet Groenvlei. Få människor minns nattens ljud som grodor och tystnad. En dikt av Gabeba Baderon (Sydafrika) Ur boken Tystnaden innan vi talar Bokförlaget Tranan 2008 DET KOM ETT BREV Du berättade att du skriver medan bomberna regnar ned, raserar takens historia, utraderar husens ansikten. Du sade: jag skriver till dig medan Gud tillåter dem att författa mitt öde; det är det som får mig att tvivla på att Han är Gud. Du skrev för att säga: Mina ord, dessa varelser som hotas av elden. Om det inte vore för dem, skulle jag inte kunna leva. När "dom" har gett sig av ska jag återerövra orden i all deras oskuld, likt min vita bädd i barbarernas mörka natt. Jag håller vakt i min dikt fram till gryningen, varje natt. Sedan sade du: Jag behöver ett berg, en fristad. Jag behöver andra människor. Och så skickade du brevet. En dikt av Sargon Boulos (Irak) Tolkning via engelskan Birgitta Wallin Ur Tidskriften Karavan nr 2. 2008 Vi lagrar vår sorg i krukor, så att inte soldaterna ser den och firar belägringen, vi lagrar den till andra årstider, till åminnelse, till någon händelse som plötsligt dyker upp på vägen. När livet blir normalt skall även vi sörja de personliga angelägenheter som skymdes av stora rubriker: vi märkte inte blödande småsår inom oss. I morgon när platsen tillfrisknar ska vi också förnimma de mindre viktiga. Ur Tillstånd av belägring av Mahmoud Darwish Tolkning från arabiska Kerstin Eksell och Henry Diab Bokförlaget Dar Al-Muna 2002 JERUSALEM Jag grät tills tårarna tog slut bad tills ljusen brann ned knäböjde tills benen värkte frågade efter Muhammed och Jesus Jerusalem, profeternas väldoft bron mellan himmel och jord * * * Jerusalem, fyrsken för lag och rätt vackra barn med brända händer dina ögon är sorgsna, Jungfrustad prunkande oas för profeter på resa dina gatstenar gråter minareterna sörjer Jerusalem, svarta stad vem får klockorna att klämta i Uppståndelsekyrkan tidigt på söndagens morgon vem delar ut paketen till barnen på julnatten? * * * Jerusalem, sorgestad med sorgsprängda ögon religionernas kronjuvel vem gör slut på fiendeskapen skurar murarna rena från blod vem räddar Bibleln, Koranen, Kristus vem räddar människan? Jerusalem, älskade stad i morgon, i morgon ska citronträden blomma sädesfält och grenar grönska ansikten skratta och le flyttfåglarna återvända till de heliga takåsarna än en gång ska barnen leka fäder och söner mötas på dina levande kullar min stad, olivernas och fredens stad Ur Från nostalgisk kärlekspoet till diktare med orden som vapen av Nizar Qabbani Översatt av Bo Holmberg och Cecilia Persson Bokförlaget Tranan. 2008 FÅGEL FENIX Jag drömmer att jag håller ett brinnande kol i min hand det har burits hit på en fågelvinge från äventyrens horisonter Det luktar brandrök från Karthagos undergång kanske Tyros har brandmärkt det och kanske en kvinna vars långa hår virades till skeppstågor Jag drömmer att mina läppar är ett brinnande kol Myrrans starka doft för mig på vingar till landet som är och icke är till solaltaret i Baalbek Det sägs att en fågel där, berusad av dödslängtan i namnet av en ny morgon och ett nytt liv förbränner sig själv och ur dess aska flammar solen upp och nya horisonter - (1954) Ur FÅGEL FENIX och andra dikter i boken Detta är mitt namn! av Adonis Tolkning av Sigrid Kahle TACK Staten har ockuperat jordens alla ytor Själv kan jag bara bygga min inre värld under marken Myndigheterna har ockuperat det största matbordet Själv håller jag i min tallrik som blivit mitt bord Systemet har ockuperat alla lederna Jag kan bara försöka skapa lite romantisk stämning Skolorna har ockuperat bildningens alla utsiktsposter Mina åsikter kan bara föra gerillakrig Min fru har ockuperat familjens ansiktsuttryck Jag kan bara putsa spegeln ännu blankare Barnen har ockuperat framtiden Och jag kan bara köpa skor åt dem Ur Länge leve kvadratmetern! av Yan Li I Karavans samling En tunga ska växa ut Kärleken Kärlekens trädgård är den enda trädgård där temeraturen kan stiga till tusen grader, och ändå kan blommorna växa utan hinder. Ur kärlekens källa rinner hoppets vatten som släcker kärleksblommornas törst, de blommor som växer i kärleksträdgården. Nöjda och belåtna vilar blommorna från dagens arbete. Med starkare förmåga och vilja till kärlek slumrar de i den fridfulla natten. Godnatt kärleken! Godnatt kärleken! hör man tusen mil. Men blommorna viskar så tyst de kan, för kärlekens viskningar hörs starkare än hatets skrik och skrän. Ur Dikter på mina villkor av N´Denian Kebba Landing Sonko Rosen och näktergalen Jag begav mig till ängen för att plocka rosor när näktergalen oväntat stämde upp i sång. En stackare som jag är förälskad i rosen och knäböjer på ängen i plågsam gråt. När näktergalens sång når bröstets rum förlorar jag stillheten och hjärtats lugn. Över ängens marker strövar jag av och an begrundande rosens och näktergalens romans. Den egenkära rosen röjer skönhetens härlighet. Den trofasta näktergalen är kärlekens vän. Förlita dig inte på morgondagen, o Hafiz! Livets hjul snurrar i jämmer och klagan! Rosen öppnar sina kronblad för oss i härlighet, men vem kan plocka den utan törnens obehag? Ur Dikter av Hafiz XXVlll Om man ändå på våren när man går hem från handelsboden fick sitta i skogsdungen mitt bland vitsipporna och veta med sig att dom börjat smälta kanoner till plogar se åkrarna klyvnas livna till man skulle lägga sig på rygg rakt på blöta marken med uppköpen som huvudgärd så smått ge sig till att nynna Ur Spela upp till dans: en diktsvit av Pentti Saarikoski Den framtida medborgarens dikt Jag kom någonstans ifrån av en Nation som ännu ej finns till. Jag kom och jag är här! Jag föddes inte bara som jag eller du eller någon annan... utan som en broder. Men jag har kärlek att ge med öppna armar. Kärlek av vad jag är och inget mer. Och i hjärtat har jag rop som inte bara är mina för jag kommer från ett Land som ännu ej finns till. Å! Jag har min Kärlek att ge i överflöd av vad jag är. Jag! En människa vem som helst medborgare av en Nation som ännu ej finns till. Dikten är hämtad ur boken Att stava till ett kosmos av José Craveirinha ALMAVIVA. 2006 Brunnen Det finns en brunn på gården mer än tio famnar djup. I Bun-ryes fina hus bor hennes mor, skön som en kalebass, och lilla Bun-rye, en lilja. Bara de två bor där. Modern, en ung änka, blygsam i varje ord, svalkar aldrig av sig med vatten, inte ens under midsommarhettan. När jag hade ärenden dit fick jag smaka på den tystnad och den bävan som det blåsvarta vatten innehöll som Bun-ryes mor drog upp ur brunnen, tio famnar djup. Jag darrade då i hela kroppen. Mitt hjärta slog hårt. Dikten är hämtad ur boken Tiotusen fotspår och andra dikter av den koreanske buddistmunken KO UN Atlantis förlag. 2005 Vitbok av Sharankumar Limbale Jag ber inte om er sol eller måne er gård, ert land, era höghus eller palats. Jag ber inte om gudar eller ritualer, kaster eller sekter eller ens om era mödrar, systrar, döttrar. Jag ber om mina rättigheter som människa. Varje utandning från mina lungor får era texter och traditioner, era helveten och himlar att darra av skräck för smitta. Ni gjorde gemensam sak för att lägga våra bosättningar i ruiner. Ni kommer att misshandla mig, bryta ner mig, plundra och bränna mitt hus. Men, mina vänner, hur ska ni kunna krossa mina ord när de lyser som solen i öster? Mina rättigheter: infekterade upplopp som smittar stad efter stad, by efter by, människa efter människa. För det är de rättigheter jag har- avstängd, utstött, fängslad, förvisad. Jag vill ha mina rättigheter, ge mig mina rättigheter! Kan ni förneka detta inflammerade sakernas tillstånd? Jag kommer att riva upp skrifterna som järnvägsräls, bränna era laglösa lagar som man bränner en buss. Mina vänner, mina rättigheter stiger som solen! Kan ni förneka själva soluppgången? Dikten är hämtad ur boken Detta land som aldrig var vår moder. Dikter av indiska dalitpoeter och bilder av Savi Sawarkar Tranan. Indiska biblioteket. 2006 Under belägring blir tiden en plats stelnad i sin evighet under belägring blir tiden en plats som kommit för sent till sitt möte Mahmoud Darwish Dikten är hämtad ur boken Tillstånd av belägring. Dikter Dar Al Muna, 2005 Dikt 2 i Sjustjärnesånger av Stig Sjödin Kom, nu träder sommarn andlöst över tröskeln, syrener blå susar gott med goda dofter, aftonen har inget tak. Kom, jag vet ställen där konvaljen blommar så att sinnet sviktar, så att hjärtat flimrar skrämt, betaget. Kom, nu förklarar sig naturen på ett språk som våra hjärtan kan förstå. Dikten är hämtad ur boken Förklaringstapet Dikter Albert Bonniers Förlag 1977 En dikt av Issa Snön smälter - plötsligt genom byn en vårflod av barn Tolkning Eiko och Christer Duke Dikten är hämtad ur Karavan 2006 nr 1 Som i sin tur hämtat dikten ur boken Haiku (Alfabeta 2003) Issa (1763-1827) betraktas som en av haikudiktens tre stora, tillsammans med Basho och Buson. Han växte upp på den japanska landsbygden under små omständigheter. Kom till huvudstaden Edo som lärling. Lärde sig skriva haiku och strövade under många år omkring som vagabonderande diktarmunk. Det är kallt, det brinner Fyrtiotvå dikter Av Claes Andersson Tionde dikten Det snöar. En man går genom snön, snön går honom till knäna. Det snöar. Snön går honom till naveln, han fortsätter att gå, det snöar. Snön når honom till armhålorna. Han fortsätter. Det snöar. Snön når adamsäpplet, munnen, näs- borrarna, örongångarna. Han fortsätter att gå. Det snöar. Nu syns han inte längre. Han fortsätter. Det snöar. Han fortsätter att gå. Det snöar. Det snöar. Han fortsätter att gå. Du är den mannen. Tänk dig. Fortsätt att gå.

KONTAKT HITTA HIT ÖVERSIKT STÖRRE TEXT BARA TEXT LOGGA IN