Du är på sidan Tidigare dikter
Gå till menyn
- Här börjar texten -
En färglös och namnlös fågel
En färglös och namnlös fågel
har fällt ihop sina vingar
och sårat himlens enda öga.
Den sätter sig i ett träd utan stam
ett träd av bara löv
som aldrig skälver för någon vind
och vars frukter ingen plockar med öppna ögon.
Vad ruvar den?
När den lyfter igen
kommer tuppar att kläckas fram,
tupparna i alla byar
som har besegrat och skingrat
dem som sjunger i drömmen
och livnär sig av stjärnor.
En dikt av Jean-Joseph Rabéarivelo
Madagaskar
översättning av Ingemar och Mikaela Leckius
Ur boken Afrikansk lyrik
Svalans lyrikklubb. Bonniers förlag 1970
Josés bok
Angola 1997
José hittade det.
Det såg ut som en fågel som fastnat i lövverket,
en pappersfågel som han vecklade ut på marken.
Men det var bara ett blad ur en gammal sagobok.
Vi kunde inte läsa orden,
men bilden var ett skepp bland höga vågor,
med stora segel som buktade sig i stormen.
Genom bilden kunde vi höra skrik från män
som kämpade mot de starka strömmarna;
vi kände lukten av våt vind som piskade mot ansikten;
vi hörde måsar skrika, för land och klippor låg nära.
José fångade det.
Det var ett blad ur en bok som vinden fört med sig.
Vi satt i en ring under torra grenar,
och han sa att vi skulle vänta,
att vinden kanske skulle ge oss fler sidor,
ge oss hela boken.
Så vi väntade, dag och natt.
Men det var bara detta enda blad som nådde oss,
ett utrivet blad med en berättelse om modiga män
som seglade sitt skepp av trä runt Afrikas spets.
En dikt av Patricia Schonstein.Pinnock
Ur boken Okänt barn och andra dikter
Bokförlaget Tranan 2006
Lotusar med tusen blad
Så länge vatten rinner i jordens ådror
och jorden rör sig kring solen
rusar moln
över himlen
Livet regnar
på jorden, i rymden
Överallt
flyter livets vatten
Ögon ser
hur livets groddar springer fram
för att buga åt morgonen
Störtfloder
får tårar att rinna
Men när vattnen kommer till ro
blommar lotusar
med tusen blad
AJ
En dikt av Trilochan (Indien)
översatt från Hindi
Ur boken Innan Ganges flyter in i natten
Bokförlaget Tranan och Indiska biblioteket. 2009
Anteckning
Julieta:
Jag kom vid femtiden
och väntade på dig ungefär en timma. ¨
Om du inte finner mig
är det för att jag saknade dig
och gav mig ut för att söka efter dig.
En dikt av José Mendoza (Nicaragua)
Ur boken Den besjälade kulan
Stridbar kärlekspoesi från
Nicaragua och El salvador
en antologi sammanställd av Victor Rojas
Simon Editor2001
LANDSKAP ÖVERGÅR I SPRÅK
Min morfar var den förste
att bygga sitt hus på denna våtmark,
där grodornas lockrop mätte ut kvällen.
Detta var vildmarken runt vilken
min morfar gjorde ett staket,
min mormor en trädgård.
Allting från köket hamnade
i komposten
utom citroner och apelsiner,
jorden var redan för sur
för att rosor skulle växa.
Nu är ljuden borta
och landskapet övergår i språk.
En cementkanal leder floden.
Bara skolan bär namnet Groenvlei.
Få människor minns nattens ljud
som grodor och tystnad.
En dikt av Gabeba Baderon (Sydafrika)
Ur boken Tystnaden innan vi talar
Bokförlaget Tranan 2008
DET KOM ETT BREV
Du berättade
att du skriver medan bomberna
regnar ned, raserar takens historia,
utraderar husens ansikten.
Du sade:
jag skriver till dig medan Gud
tillåter dem att författa mitt öde;
det är det som får mig att tvivla
på att Han är Gud.
Du skrev för att säga:
Mina ord, dessa varelser som hotas av elden.
Om det inte vore för dem, skulle jag inte kunna leva.
När "dom" har gett sig av ska jag återerövra orden
i all deras oskuld, likt min vita bädd
i barbarernas mörka natt.
Jag håller vakt i min dikt fram till gryningen,
varje natt.
Sedan sade du:
Jag behöver ett berg, en fristad.
Jag behöver andra människor.
Och så skickade du brevet.
En dikt av Sargon Boulos (Irak)
Tolkning via engelskan Birgitta Wallin
Ur Tidskriften Karavan nr 2. 2008
Vi lagrar vår sorg i krukor, så att inte
soldaterna ser den och firar belägringen,
vi lagrar den till andra årstider,
till åminnelse,
till någon händelse som plötsligt dyker upp på vägen.
När livet blir normalt
skall även vi sörja de personliga angelägenheter
som skymdes av stora rubriker:
vi märkte inte blödande småsår inom oss.
I morgon när platsen tillfrisknar
ska vi också förnimma de mindre viktiga.
Ur Tillstånd av belägring
av Mahmoud Darwish
Tolkning från arabiska Kerstin Eksell och Henry Diab
Bokförlaget Dar Al-Muna 2002
* * *
Jerusalem, fyrsken för lag och rätt
vackra barn med brända händer
dina ögon är sorgsna, Jungfrustad
prunkande oas för profeter på resa
dina gatstenar gråter
minareterna sörjer
Jerusalem, svarta stad
vem får klockorna att klämta
i Uppståndelsekyrkan
tidigt på söndagens morgon
vem delar ut paketen
till barnen på julnatten?
* * *
Jerusalem, sorgestad
med sorgsprängda ögon
religionernas kronjuvel
vem gör slut på fiendeskapen
skurar murarna rena från blod
vem räddar Bibleln, Koranen, Kristus
vem räddar människan?
Jerusalem, älskade stad
i morgon, i morgon
ska citronträden blomma
sädesfält och grenar grönska
ansikten skratta och le
flyttfåglarna återvända
till de heliga takåsarna
än en gång ska barnen leka
fäder och söner mötas
på dina levande kullar
min stad, olivernas och fredens stad
Ur Från nostalgisk kärlekspoet
till diktare med orden som vapen
av Nizar Qabbani
Översatt av Bo Holmberg och Cecilia Persson
Bokförlaget Tranan. 2008
(1954)
Ur FÅGEL FENIX och andra dikter
i boken Detta är mitt namn!
av Adonis
Tolkning av Sigrid Kahle
TACK
Staten har ockuperat jordens alla ytor
Själv kan jag bara bygga min inre värld under marken
Myndigheterna har ockuperat det största matbordet
Själv håller jag i min tallrik som blivit mitt bord
Systemet har ockuperat alla lederna
Jag kan bara försöka skapa lite romantisk stämning
Skolorna har ockuperat bildningens alla utsiktsposter
Mina åsikter kan bara föra gerillakrig
Min fru har ockuperat familjens ansiktsuttryck
Jag kan bara putsa spegeln ännu blankare
Barnen har ockuperat framtiden
Och jag kan bara köpa skor åt dem
Ur Länge leve kvadratmetern!
av Yan Li
I Karavans samling En tunga ska växa ut
Kärleken
Kärlekens trädgård är den enda trädgård
där temeraturen kan stiga till tusen grader,
och ändå kan blommorna växa utan hinder.
Ur kärlekens källa rinner hoppets vatten
som släcker kärleksblommornas törst,
de blommor som växer i kärleksträdgården.
Nöjda och belåtna vilar blommorna från dagens arbete.
Med starkare förmåga och vilja till kärlek
slumrar de i den fridfulla natten.
Godnatt kärleken!
Godnatt kärleken!
hör man tusen mil.
Men blommorna viskar så tyst de kan,
för kärlekens viskningar hörs starkare
än hatets skrik och skrän.
Ur Dikter på mina villkor
av N´Denian Kebba Landing Sonko
Rosen och näktergalen
Jag begav mig till ängen för att plocka rosor
när näktergalen oväntat stämde upp i sång.
En stackare som jag är förälskad i rosen
och knäböjer på ängen i plågsam gråt.
När näktergalens sång når bröstets rum
förlorar jag stillheten och hjärtats lugn.
Över ängens marker strövar jag av och an
begrundande rosens och näktergalens romans.
Den egenkära rosen röjer skönhetens härlighet.
Den trofasta näktergalen är kärlekens vän.
Förlita dig inte på morgondagen, o Hafiz!
Livets hjul snurrar i jämmer och klagan!
Rosen öppnar sina kronblad för oss i härlighet,
men vem kan plocka den utan törnens obehag?
Ur Dikter av Hafiz
XXVlll
Om man ändå
på våren
när man går hem från
handelsboden
fick sitta i skogsdungen
mitt bland vitsipporna
och veta med sig
att dom börjat smälta kanoner
till plogar
se åkrarna klyvnas livna till
man skulle lägga sig på rygg
rakt på blöta marken
med uppköpen som huvudgärd
så smått ge sig till att nynna
Ur Spela upp till dans: en diktsvit
av Pentti Saarikoski
Den framtida medborgarens dikt
Jag kom någonstans ifrån
av en Nation som ännu ej finns till.
Jag kom och jag är här!
Jag föddes inte bara som jag
eller du eller någon annan...
utan som en broder.
Men
jag har kärlek att ge med öppna armar.
Kärlek av vad jag är
och inget mer.
Och
i hjärtat har jag
rop som inte bara är mina
för jag kommer från ett Land som ännu ej finns till.
Å! Jag har min Kärlek att ge i överflöd
av vad jag är.
Jag!
En människa vem som helst
medborgare av en Nation som ännu ej finns till.
Dikten är hämtad ur boken
Att stava till ett kosmos
av José Craveirinha
ALMAVIVA. 2006
Brunnen
Det finns en brunn på gården
mer än tio famnar djup.
I Bun-ryes fina hus
bor hennes mor, skön som en kalebass,
och lilla Bun-rye, en lilja.
Bara de två bor där.
Modern, en ung änka, blygsam i varje ord,
svalkar aldrig av sig med vatten,
inte ens under midsommarhettan.
När jag hade ärenden dit
fick jag smaka på den tystnad och den bävan
som det blåsvarta vatten innehöll
som Bun-ryes mor
drog upp
ur brunnen, tio famnar djup.
Jag darrade då i hela kroppen.
Mitt hjärta slog hårt.
Dikten är hämtad ur boken
Tiotusen fotspår och andra dikter
av den koreanske buddistmunken KO UN
Atlantis förlag. 2005
Vitbok av Sharankumar Limbale
Jag ber inte om
er sol eller måne
er gård, ert land,
era höghus eller palats.
Jag ber inte om gudar eller ritualer, kaster eller sekter
eller ens om era mödrar, systrar, döttrar.
Jag ber om
mina rättigheter som människa.
Varje utandning från mina lungor
får era texter och traditioner,
era helveten och himlar
att darra av skräck för smitta.
Ni gjorde gemensam sak
för att lägga våra bosättningar i ruiner.
Ni kommer att misshandla mig, bryta ner mig,
plundra och bränna mitt hus.
Men, mina vänner,
hur ska ni kunna krossa mina ord
när de lyser som solen i öster?
Mina rättigheter: infekterade upplopp
som smittar stad efter stad, by efter by, människa efter människa.
För det är de rättigheter jag har-
avstängd, utstött, fängslad, förvisad.
Jag vill ha mina rättigheter, ge mig mina rättigheter!
Kan ni förneka detta inflammerade sakernas tillstånd?
Jag kommer att riva upp skrifterna som järnvägsräls,
bränna era laglösa lagar som man bränner en buss.
Mina vänner,
mina rättigheter stiger som solen!
Kan ni förneka själva soluppgången?
Dikten är hämtad ur boken
Detta land som aldrig var vår moder.
Dikter av indiska dalitpoeter och bilder av Savi Sawarkar
Tranan. Indiska biblioteket. 2006
Under belägring blir tiden en plats
stelnad i sin evighet
under belägring blir tiden en plats
som kommit för sent till sitt möte
Mahmoud Darwish
Dikten är hämtad ur boken
Tillstånd av belägring. Dikter
Dar Al Muna, 2005
Dikt 2 i Sjustjärnesånger av Stig Sjödin
Kom, nu träder sommarn andlöst över tröskeln,
syrener blå susar gott med goda dofter,
aftonen har inget tak.
Kom, jag vet ställen där konvaljen blommar
så att sinnet sviktar, så att hjärtat
flimrar skrämt, betaget.
Kom, nu förklarar sig naturen
på ett språk som våra hjärtan kan förstå.
Dikten är hämtad ur boken
Förklaringstapet
Dikter
Albert Bonniers Förlag 1977
Snön smälter -
plötsligt genom byn
en vårflod av barn
Tolkning Eiko och Christer Duke
Dikten är hämtad ur Karavan 2006 nr 1
Som i sin tur hämtat dikten ur
boken Haiku (Alfabeta 2003)
Issa (1763-1827) betraktas som en av haikudiktens tre stora,
tillsammans med Basho och Buson. Han växte upp på den japanska
landsbygden under små omständigheter. Kom till huvudstaden Edo
som lärling. Lärde sig skriva haiku och strövade under många år
omkring som vagabonderande diktarmunk.
Tionde dikten
Det snöar. En man går genom snön, snön går honom
till knäna.
Det snöar.
Snön går honom till naveln, han fortsätter
att gå, det snöar.
Snön når honom till armhålorna. Han fortsätter.
Det snöar. Snön når adamsäpplet, munnen, näs-
borrarna, örongångarna.
Han fortsätter att gå.
Det snöar. Nu syns han inte längre. Han
fortsätter. Det snöar.
Han fortsätter att gå. Det snöar. Det snöar.
Han fortsätter att gå.
Du är den mannen. Tänk dig. Fortsätt att gå.
Överordnad sida: En dikt
Avdelningar: HEM FÖRENINGAR VÄRLDSBIBLIOTEKET SKOLINGÅNG KALENDARIUM